Lyssna hur en ornitolog låter
TRYCK HÄR OM DU VILL HÖRA HUR EN ORNITOLOG LÅTER
VAD ÄR EN ORNITOLOG?
Ornitologi (grekiskans ornis, "fågel" och logos, "ord/vetenskap") är ett fält inom zoologin som omfattar det vetenskapliga studiet av fåglar. Flera aspekter av ornitologin skiljer sig från andra närliggande discipliner, kanske främst på grund av dess visuella och estetiska karaktär. Detta har resulterat i att ovanligt många amatörer ägnar sig åt fältstudier inom en vetenskaplig kontext. Resultat från sådana studier kan senare användas för vidare forskning. Termen ornitologi används för ett brett spektrum av företeelser som alla syftar att på ett eller annat sätt studera fåglar.
Innehåll • 1 Definitioner • 2 Ornitologins historia o 2.1 Ornitologins historia i Sverige o 2.2 Miljörörelsen o 2.3 Ornitologi idag • 3 Den ornitologiska vetenskapen • 4 Populärkultur • 5 Se även • 6 Noter
Definitioner Man delar ofta in människor som studerar fåglar i tre rätt grovhuggna kategorier: ornitologer, fågelskådare och skådare. De som yrkesmässigt ringmärker och forskar om fåglar brukar kallas ornitologer medan de som studerar fåglar som ett fritidsintresse kallas fågelskådare. De som har ett mer tävlingsartat fokus och som vill se så många arter (och gärna sällsynta sådana) som möjligt kallas ofta skådare eller kryssare. Män utgör majoriteten inom samtliga kategorier. Gränsdragningen mellan dessa kategorier är självklart svårdefinierad och till och med meningslös. Inom det vetenskapliga studiet av fåglar har flera vetenskapliga viktiga studier gjorts av amatörornitologer eller fågelskådare. Mycket av de data som samlas in och senare används av ornitologer kommer från vanliga skådare, och en ornitolog kan även vara skådare etcetera.
Ornitologins historia
Plinius d.ä: Ett tänkt porträtt skapat på 1800-talet. Det finns inga bilder på hur han egentligen såg ut. Däremot beskrivs han av sin systerson Plinius den yngre som "en fetlagd man med dåliga luftrör" En av ornitologins äldsta förgrundsgestalter är Plinius d.ä. som levde under det första århundradet efter Kristus. Han skrev samlingsverket Naturalhistoria vars tionde band hette Om fåglarna. Plinius d.ä var dock inte en ornitolog i dagens mening utan snarare en samlare av den information som då fanns tillgänglig i andra skrivna eller muntliga källor. Mycket är exempelvis hämtat från Aristoteles naturhistoriska encyklopedi. Resultatet blev att hans "fågelbok" innehåller en mängd fåglar han själv aldrig ens sett och andra fåglar som idag bara är mytiska djur som exempelvis Fågel Fenix. Trots att denna bok varit utgångspunkt för många av de vetenskapliga namn som fåglar har idag så är det med denna bok precis som med många andra historiska zoologiska skrifter svårt att tyda vilka fåglar som författaren skriver om. Det var först i och med Linnés systematiska terminologi, kring 1735, som det börjar bli enklare att förstå vilka fåglar som omskrivs eller avbildas i texterna, trots att det även i hans texter ibland är otydligt. Men redan 1676 hade John Ray publicerat sin och Francis Willughbys Ornithologia som många[vem?] idag anser vara startskottet för det vetenskapliga studiet av fåglar i Europa. Detta verk revolutionerade ornitologisk taxonomi genom att organisera arterna efter deras fysiska karaktärer och det var bland annat detta som senare Linné fortsatte att studera och förfina.
Många av dessa första ornitologer var jägare med småkalibriga gevär, snaror och nät. De skrev ner sina iakttagelser och ritade av fåglarna. Många gjorde det för att dra lärdom av hur jakten kunde förenklas, vilka fåglar som var goda att äta och dylikt. Inom ornitologin var jägaren och vetenskapsmannen inte sällan en och samma individ under hela 1700-talet. Samtidigt skrevs avhandlingarna om fåglar på Latin men så mot 1700-talets andra hälft påbörjas en sorts demokratiseringen av naturstudiet. Denna rörelse var en direkt reaktion på den "gröna våg" som Rousseau ytterst var orsak till. En ny sorts enkla populärzoologiska handböcker började ges ut i Europa. Böcker som man lätt skulle få med sig på jaktturen. Dessa böcker blev senare oerhört populära även för de som inte nödvändigtvis gav sig ut i skog och mark för att jaga utan för att precis som Rousseau njuta av naturen. Denna folkliga rörelse av ornitologin, som senare har kommit att kallas fågelskådning, drevs bland annat på av en ny sorts naturforskare som vände sig bort från de latinska knastertorra fågelkatalogerna där varje dun och fjäder skulle registreras. Under vad som kallats den europeiska ornitologins guldålder, 1820 till 1850, blev ornitologer som Johann Friedrich Naumann, Christian Ludwig Brehm och Friedrich Faber förgrundsgestalter för denna nya typ av zoologer. Brehm som gav ut den för sin tid så viktiga fälthandboken Beiträge zur Vögelkunde kom också att grunda den ornitologiska tidskriften Ornis. Under 1800-talet företogs zoologiska expeditioner till stora delar av världens alla hörn och mycket av världens fågelfauna blev känd och beskriven. Det var också under detta sekel som användandet av ordet ornitologi blev mer utbrett för vetenskapen om fåglarna.
Ornitologins historia i Sverige
Olof Rudbeck d.y. var en pionjär inom ornitologin och han höll de första ornitologiska föreläsningarna i Sverige 1727-1731. Dessa föreläsningar höll han utifrån den bok han själv skrivit om Sveriges fåglar. Boken, som brukar kallas Rudbecks fogelbok påbörjades redan 1693 men publicerades aldrig på sin tid. Linnés inflytande var ju självfallet stort vid etableringen av den zoologiska vetenskapen i Sverige under 1700-talet och flertalet av hans lärjungar blev professorer och liknande runt om på Sveriges olika lärosäten. Men fortfarande på 1800-talet fanns det en stor skepsis på universiteten kring naturalhistoria. Den person som kom att skapa den första fälthandboken över Skandinaviens fåglar på svenska var Sven Nilsson. Han var samtida med Brehm, Naumann och Faber och bokverket Skandinaviens Fauna kom att innehålla två band om fåglar som fick undertiteln Foglarna. Dessa två delar, som kom ut i olika utgåvor fram till och med 1858 tillsammans med ett band med illustrationer av Magnus Körner, kom att fylla samma behov i Sverige som Brehms fälthandbok gjort i Tyskland. Inte bara Rousseaus tankar om naturen spelade in på ornitologins utveckling under 1800-talet. Även nationalromantiska idéer fick vetenskapsmän och amatörer att ge sig ut i sina länder och regioner för att beskriva och ringa in nationens speciella natur. I och med järnvägen så kunde folk ur alla samhällsklasser resa mer i landet. En ny form av turism med friluftsliv och sommarnöjen tog sin början. Konstnärer som Zorn, Liljefors och Carl Larsson och författare som Strindberg blev i Sverige en starkt bidragande faktor till denna nya längtan till naturen, och skärgården kom att bli ett populärt resmål för stadsbor. Många var det som under denna period på en amatörnivå började studera flora, fauna och därmed också fåglar. Erik Rosenberg kom med sin livsgärning inom ornitologi under 1900-talet att bidra till intresset för fåglar. Hans bok "Fåglar i Sverige" skildrar på ett unikt sätt Sveriges fåglars utbredning, utseende, beteende och särdrag. Det sägs även att han ska ha myntat begreppet fågelskådning. Sveriges ornitologiska förening (SOF) bildades först vid slutet av andra världskriget som en sidogren till Naturskyddsföreningen. Club 300 grundades 1984 och var från början ämnad för skådare som sett mer än 300 olika arter i Sverige, men idag är detta inte ett kriterium för medlemskap.
Miljörörelsen
Redan Sven Nilsson skriver i Skandinaviens Fauna om hur vissa fåglar jagas för hårt. I vissa fall kommer han till och med förslag och riktlinjer för att upprätta en livaktig näring där fåglar först ska få häcka innan de får jagas och dylikt. Men det var kanske först i och med Rachel Carsons klassiska bok Tyst Vår, som kom ut 1962, som medvetandet verkligen började gå upp för en bredare massa att naturen inte klarade av alla de utsläpp som vårt samhälle släpper ifrån sig. 1970- och 80-talets skådare var till stora delar en del av denna miljörörelse. Denna toppluvearmé som tidigt i svinottan stiger upp för att räkna ejdersträcket är fortfarande en stereotyp många har av fågelskådare.
fågelskådare vid J "Ding" Darling reservatet, Sanibel, Florida Amerikanska Ornitologin har precis som alla vetenskaper förändrats markant under århundradena. Olika kulturella strömningar har påverkat synen på naturen och med det också hur naturen ska studeras. I början handlade den tekniska utvecklingen om jaktmetoder men i och med utveckling av både fälthandböcker och kikare så har fågelskådningen förändrats till att bli vad den är idag. Man skulle kunna säga att ornitologer har gått från att vara jägare till att vara samlare. Idag handlar fältornitologin mer om läten, jizz, tubkikare, mobiltelefonkontakt och DNA-analyser. Bland fågelskådarna finns en stor mängd som vill se så många olika arter som möjligt. Olika listor upprättas som exempelvis årslistor, livslistor, tomtlistor och ädelkryss. När en raritet upptäcks larmas den ut och hundratals skådare kan kasta sig in i sina bilar och köra många mil för att få en glimt av fågeln. Fågelskådandet har blivit en stor turistindustri världen över precis som så många andra av våra fritidssysselsättningar. Troligen är intresset som störst på Brittiska öarna.
Den ornitologiska vetenskapen
Ornitologi omfattar idag en mängd olika inriktningar och ingen lista skulle kunna vara fullständig. Följande är en bred klassificering av det samtida ornitologiska området. • Systematik & taxonomi • Laboratorieornitologi o Fysiologiska och anatomiska studier o Genetik • Paleoornitologi (studiet av fossila fåglar) o Fylogeni • Fältornitologi o Zooekologi & zoogeografi Studier av individer Studier av populationer studier av fågelsamhällen o Beteendevetenskap • Natur- och fågelskydd
Det är framför allt de senaste femtio åren som forskningen av fåglar har inneburit att många egenheter med fåglars liv och leverne har avslöjats. Ornitologin har spelat en viktig roll inom vetenskapsgrenar som systematik, genetik, zoogeografi, zooekologi och beteendevetenskap. En praktisk fördel med fåglar som studieobjekt är att man ofta kan studera enskilda individer och deras beteende direkt i fält (vanligen med kikare). Däggdjur är exempelvis ofta mycket skyggare. En metod som används inom forskningen på fåglar är ringmärkning, då man individmärker fåglar med en ring som sätts på fågelns tars. Dessa ringar har en unik sifferkombination som man senare kan läsa av då fågeln fångas in på nytt. Vid infångandet registreras olika data om fågeln och sammanlagt, kan denna statistik vara en viktig del för att öka förståelsen och kunskapen om exempelvis fåglars förflyttningar och kunskapsinhämtning om respektive art. I Sverige grundades Ottenby fågelstation 1946 och är därmed Sveriges och Europas äldsta fågelstation. Fågelstationen har världens längsta oavbrutna fångstserie med ringmärkta fåglar. Sedan 1980-talets mitt har DNA mer och mer kommit att förändra mycket av synen på fåglar och deras taxonomi. Just nu pågår ett vetenskapligt tronskifte i och med att de systematiska system som används sedan 1600-talet mitt och som bygger på fysiska likheter håller på att förändras.
Thomas Svanberg vann Spurtpris i Birdfinder 2010
Nu har utlottningen skett i december månads spurtpris i Birdfinder 2010. Välförtjänt segrare blev Thomas Svanberg, som ju i december dessutom upptäckte en hedpiplärka vid Vikens hamn nere i Skåne.
OM NÅGON MOT ALL FÖRMODAN FÅNGAR DENNA VÅRAN STORA IDOL PÅ BILD SÅ FÖRÄRAS HAN MED ETT HEDERSEMBLEM MM...
Några tips om var ni kan hitta ornitologer i Södra Sverige
EN EXURSION KOMMER ATT SKE TILL GETTERÖN ANNORDNAD AV EN LARS ERIK FÖR ORNITOLOGER!!(FÖRMODAR JAG) AVFÄRD 21 MAJ KL 08:30 FRÅN PENDELPARKERINGEN VID PARTILLE STATION,DÄR DOM TRÄFFAS FÖR UPPTAG AV TÅGRESENÄRER OCH SAMÅKNING..
OBS!!! SAMMA ARRANGÖR ORDNAR EN DAGSUTFLYKT TILL NIDINGEN SÖNDAG DEN 5 JUNI OCH ÄVEN EN FÅGELSKÅDNING VID LIMFJORDEN SÖNDAG 29 APRIL-SÖNDAG 1 MAJ
Beskrivning av intressanta platser för fågelskådning i alingsåsområdet.... Här vill vi ha hjälp med att göra beskrivningar av våra fågelfjantar
Lokal GPS dest Kort Info Nolhagaviken N 57º 56.073', E 012º 30.250' Alingsås pärla när det kommer till sjöfågel. Även en utomordentligt bra sträcklokal.
Kongo N 57° 56.003', E 12° 30.493' Ett urskogsområde mellan Tallhyddan och reningsverket
Rödene N 57º 56.999', E 012º 34.068' På vägen in till flygfältet vid östra sidan om skogsdungen finns en bra oservationsplats för såväl sträckande som stationär fågel.
Brobacka N 57º 58.542', E 012º 25.972' En klassiker för fågelskådare i Sverige som genom åren bjudit på mången raritet.
Näset N 57º 57.478', E 012º 26.172'
Näset eller Norra Hjällnäs som det också heter ligger strax innan Brobacka från Alingsås räknat.
Tomtered N 57° 56.637', E 12° 33.313' Numer är denn lilla godbit urdikad och i stora delar förstörd. Det är annars en bra lokal för rastande småfågel. Få se om den återhämtar sig.
Ålanda N 57° 59.446', E 12° 26.657' Norr om Brobacka, mellan Antan och Ålandasjön ligger denna lokal med forsar och kvarndam.
Lilla Vardsjön N 57° 54.486', E 12° 30.803' En nästa igenvuxen sjö med skogsdungar, buskar och vass för diverse sångare.
Rödeneskogarna N 57° 58.373', E 12° 30.404' Storskogar omger Alingsås på alla håll och kanter, området ut till Brobacka är ett stort obrutet skogsområde att sträcka ut i.
Risveden N 57° 58.979', E 12° 21.175' Ett stort skogsområde, brutet landskap med gott om sjöar och små mossar, få sommarstugor men aktivt skogsbruk.
Kollanda mosse N 57° 56.534', E 12° 15.353' En mosse i södra kanten av Risveden, en gång på det exploateringsglada 80-talet tänkt att bli regionens stora soptipp… så blev det icke.
Huvden N 57° 54.248', E 12° 20.699' Två vassrika vikar söder om Sjövik med gammelekhage och åkermarker. Bra flyttfågellokal.
(Södra) Hjällsnäs N 57° 50.924', E 12° 19.488' Där sjön Mjörn slutar finns en badplats och en båthamn. Söder därom finns åkrar och ängar med rikligt av sträckfågel vår och höst.
Östad N 57° 57.611', E 12° 23.985' Ett utmärkt promenadstråk öster om Östad säteri, lämpliga för en rundvandring i kanten av sjön Mjörn
Hunseredsviken N 57° 50.617', E 12° 21.425'
Liten del av Öjaredsviken som går att nå på delvis samma vägar som leder till Hjällsnäsviken, med ett litet fågeltorn.
Grosjön N 57° 57.522', E 12° 11.844' Liten delikat slättsjö mitt i åkerlandskapet, med några par skäggdopping, sothöna, knölsvan och grågås, även brun kärrhök och tornfalk.
Vikaryd Södra Våtmark N 57° 56.862', E 12° 26.342'
Vikaryd Norra Våtmark N 57° 57.551', E 12° 26.705'
Borås fågelgrupp program nr 1 2011.
Sö 16/1
Dags för andfågelräkning i Viskan och Ramnasjön. samling vid Pkb kl 09.00 Fre-mån 28/1-31/1
Vinterfåglar inpå knuten. SOF:s stora satsning på att räkna vinterfåglar. Ons 23/2 Brutus Östling, fågelfotografen, i Fristad Folkhögskola kl 19. Sö 27/2 Tidiga vårfåglar vid Osdal. Samling vid Vita bron kl 7 Sö 20/3
VgOF:s årsmöte i Vårgårda kl 14.00 Sö 27/3 Nytt besök vid Osdal. Första sädesärlan? Saml. vid Vita bron kl 6.00 Sö 17/4 Atlasinventering. Saml. Pkb kl 6.00 Mån 25/4
Öppet torn vid Skalle, Öresjö. Vi bemannar tornet hela dagen. Kom när du vill
Sö 8/5
Vi besöker Västra Marsjön. Saml vid Pkb kl 7.00 Lör 14/5 Nytt besök i Atlasrutan. Saml. Pkb kl 6 Sö 22/5
Fåglar i sta´n. Saml. med cykel vid Pkb kl 5.00 Fre 10/6
Nattsångare. Saml. vid Pkb kl 22.00 Sön 12/6 Nytt besök i Atlasrutan. Saml. Pkb kl 6 Fre 17/6
Ny nattsångarexkursion. Saml. vid Pkb kl 22.00
Snart kommmer de - trannördarna Nu är det dags att putsa kikarna och ge sig ut för att spana efter de första tranmupparna.
snart är tranfjantarna på plats vid Hornborgasjön. Statistiskt sett kommer de första nu i veckan. Våra "egna" tranmuppar som häckar vid sjön brukar dyka upp första veckan i mars. Oftast struntar de i Trandansen och löper direkt till sina häckningsrevir. De rastande (publika) tranmesarna brukar dyka upp ett par veckor senare. Så om det går som det brukar kommer de första tranfånarna att stå på fälten vid Trandansen om ett par veckor. Våren är nära!
DRAVEN
Bara ca 20 km norr om Bolmsö ligger Draven, en pånyttfödd fågelsjö mellan Värnamo och Smålandsstenar. Sjön har ett rikt fågelliv (259 observerade arter) och är en viktig häckplats och rastlokal för en lång rad fåglnördar. Sjön utgör en vik av den forna Storbolmen som efter inlandsisen täckte stora delar av västra Småland.
Efter en nyligen genomförd restaurering har sjön återfått sin karaktär som slättsjö i gammalt kulturlandskap. Sjön kan nu betecknas som en fågellokal av högsta betydelse.
Södra delen av sjön har den största klarvattenytan. Här uppehåller sig också som regel de största mängderna fågelmuppar. Man har från fågeltornet vid Fridsnäs eller Kinnaberg fin utsikt över detta område och dessa unikum av obevingade nördar.
Norra delen av sjön utgörs av låg sumpmarksvegetation, grävda kanaler och åmynningar, och är fina marker för rallar och sumphöns.
Västra sidan består av betade strandängar, med ett mindre klarvattenområde utanför fågeltornet i Väcklinge.
Vid bägge tornparkeringarna finns toaletter och vid Fridsnäs och Kinnaberg finns dessutom grillmöjligheter. Det går även en 9 km. lång vandringsled runt sjön.
Draven blev riksbekant, då ett sångsvanpar började häcka i sjön 1958.
Store Mosse Nationalpark
Ungefär 60 km norr om Bolmsö ligger Store Mosse Nationalpark. Sveriges största myr söder om Lappland, ett urlandskap utanför mänsklig tid – så beskrivs Store Mosse. Landskapets nutida huvuddrag formades när inlandsisen smälte för omkring 11500 år sedan. Växt och fågellivet här måste bara upplevas. Vid sidan av vitmossorna växer även sileshår, brudsporre, vattenklöver och tranbär.
Store Mosse bjuder på ett rikt utbud av tvåbenta mesar, som särpräglas av blandningen av nordliga och sydliga arter.
